Zmeškali jste kapitolu?  

Om Donny skulle vara helt ärlig så var det där med att gå ut och leta efter den farliga draken kanske inte alltför väl genomtänkt. Men man ska hålla det man lovar. I synnerhet det man lovar sig själv. Så nu gick Donny alltså ut för att upptäcka allt som fanns att upptäcka i Det magiska landet ovanför molnen.  

 

Donny gick genom en skog. En sådan där lite mörk och skrämmande skog. Efter en stund kom han till en bro, som gick över en flod. Donny funderade egentligen inte så mycket på det och var på väg över bron, då en ninja plötsligt hoppade ut framför honom.  

 

"Var tror du att du är på väg då?" 

"Jag är bara på väg över bron", sa Donny  

"Det är inte så det fungerar. Jag är nämligen brons väktare", sa ninjan och lät väldigt viktig.  

"Jaha, det låter spännande. Vad går det ut på?" frågade Donny.  

"Ja, det betyder att jag vaktar bron. Jag ser till att inte vem som helst bara kan gå över den." "Cože?" zeptal jsem se. 

Donny tänkte lite. Han tyckte inte riktigt att han var "vem som helst", han var ju Donny och han var på väg på äventyr.  

"Det är klart, så kan vi ju inte ha det. Men kan jag få lov att gå över bron då?" frågade han sedan.  

Ninjan fnös.  

"Säg mig, vet du ingenting om broväktare?" 

"Inte mycket," odpověděl Donny.  

"Det är faktiskt första gången jag är utanför Ponnyskolan så det är säkert alla möjliga saker som jag inte vet." 

Ninjan skakade på huvudet.  

"Nåväl, men för att få lov att korsa bron måste du svara på en fråga. En svår fråga. En... supersvår fråga!" 

"Oj då, det hoppas jag att jag kan," řekl Donny.  

 

Donny se usmál na ninjan. Ninjan såg på Donny. Ingen av dem sa något på en stund.  

"Hm...vad är frågan?" 

"Vänta lite så ska jag komma på en! Det händer faktiskt inte så ofta att någon går förbi här så jag är lite otränad." 

Donny satte sig ner och väntade tålmodigt.  

 

Plötsligt sprätte ninjan till.  

"Så! Nu har jag det. Det är en jättesvår fråga. Är du beredd?" 

Donny se rozzářil.  

"Vilken är...din favoritfärg?" 

"Oj. Ja, den var svår," řekl Donny. "Vilken är din, ninja?" 

"Svart, så klart!" 

"Jen det. Jag tror att jag tycker bäst om rosa. Eller...nej, vänta. Oranžová! Nej...grön. Jag säger grön." 

"Du kan ju inte bara säga alla möjliga färger. Jag är brons väktare och jag kräver ett tydligt svar." 

"Grön," řekl Donny s nejlepším výrazem. 

"Okej. Då får du gå över bron", sa ninjan. "Men, vart är du på väg egentligen?" 

"Jag är på väg för att hitta och kämpa mot draken Drako." 

Ninjan blev vit i ansiktet.  

"Det är en superdålig idé. Drako är otroligt farlig och spyr eld! Du borde kanske bara stanna här med mig. Så kan vi kasta ninjastjärnor och göra alla möjliga ninjasaker." 

Donny log och skakade på huvudet.  

"Det är snällt av dig, ninja, men jag har lovat mig själv att hitta draken Drako och då ska jag göra det. Men vi kanske ses en annan gång." 

 

 Donny hade blivit jättehungrig av att prata med den brovaktande ninjan och svara på frågor och allt sånt, så han bestämde sig för att äta sin matsäck.  

 

Han hittade en plats i skogen, där det fanns ett par stora stenar att sitta på och där solen tittade ner mellan trädtopparna. Donny plockade fram matsäcken och var precis på väg att bita i en smörgås när han hörde något inne i en buske.  

 

"Pst!" 

Donny se pohnul na autobusu.  

"Pst!" lät det igen.  

Det här var konstigt. Donny reste sig och kikade bakom busken. Där låg ingången till en grotta och inne i grottan såg Donny två lysande ögon.  

"Öh...hej?"  

Donny hade aldrig sett sådana märkliga ögon eller pratat med någon som gömde sig i en grotta, så han visste inte vad han annars skulle säga.  

"Hej", viskade rösten inifrån grottan.  

"Har du någon mat?" 

"Jadå. Kom ut i solen så kan vi dela min matsäck," řekl Donny. Det lät ju trevligt med lite sällskap till maten.  

Ögonen närmade sig Donny och han kunde nu se att de tillhörde en blek, tunn vampyr.  

"Det går inte. Jag är nämligen en vampyr", sa vampyren.  

"Okej," řekl Donny.  

"Ja, vi tål inte ljus. Inte något ljus alls. Så jag kan inte gå ut och leta efter mat på dagen och jag är lite mörkrädd så jag vågar inte heller gå ut på natten."  

"Aj då. Ja, då är det inte så lätt. Men om du sitter här i skuggan under trädet så kan jag sitta vid sidan om i solen och så delar vi min matsäck. Jag har både smörgåsar och mandariner och allt möjligt", sa Donny.  

De satt och mumsade på sin mat.  

"Jag är förresten på väg för att hitta draken Drako. Vet du vilken väg jag ska gå?" frågade Donny sedan.  

Vampyren höll på att sätta en halv banan i halsen.  

"Drako? Drako är otroligt farlig och spyr eld och äter både människor och djur. Honom ska du hålla dig borta ifrån!" 

"Ja, de säger det. Men jag vill ända hitta honom," řekl Donny.  

"Okej, då är det den vägen", sa vampyren och pekade längre in i skogen.  

"Tack ska du ha. Vi kanske ses igen", sa Donny, reste sig, satte på sig ryggsäcken och gick vidare in i skogen.  

 

Donny hade inte kommit så långt förrän han började ångra att han inte hade stannat kvar hemma på den trygga Ponnyskolan. Det blev nämligen allt mörkare och dimmigare. Plötsligt hörde han ett hest och gräsligt skratt rakt framför sig ... 

Det gick kalla kårar nerför Donnys rygg när han hörde det hesa och gräsliga skrattet i den mörka skogen. Och eftersom ponnyer har en lång rygg så blev det faktiskt riktigt kallt.  

 

"Vad är det där? Och hinner jag vända om?" tänkte Donny, men innan han hann svara sig själv stod det en häxa framför honom.  

Häxan skrattade igen, högt och skrämmande.  

"Här kommer du inte förbi, kamrat!" 

"Men..." försökte Donny, men häxan avbröt honom innan han fick ur sig något mer.  

"Inte förrän du har gett mig alla dina saker!" 

"Nåväl. Okej då," řekl Donny och tog av sig ryggsäcken.  

"Vad...vad gör du?" Sa häxan.  

"Jag ger dig alla mina saker." 

"Det är inte så det fungerar! Du ska protestera och vägra och så ska jag hota med att förvandla dig till en sten eller en cykelpump eller något annat läskigt!" 

"Jaha ..." sa Donny.  

"Förlåt, det är första gången jag är här i skogen och det är också första gången jag träffar en häxa. Så jag vet inte riktigt hur det går till. Men om det är viktigt för dig att få alla mina saker så får du dem gärna. Jag har absolut inte lust att bli förvandlad till en cykelpump." 

 

Donny började plocka upp saker ur sin väska. Hans halsduk, hans anteckningsblock, hans svärd och allt möjligt annat.  

"Här."  

Donny höll fram sakerna mot häxan, men hon skakade irriterat på huvudet.  

"Nu vill jag inte ha dem längre, om det ska vara på det sättet." 

Donny tyckte att häxan var lite underlig. Men så ryckte han på axlarna och började packa sin väska igen. Han hade svårt att få ner allt i väskan och sa:  

"Du kanske kan hjälpa mig? Jag är på väg för att möta draken Drako och kämpa mot honom. Vet du vägen? Det gör nämligen inte jag." 

Häxan spärrade upp ögonen.  

"Drako är otroligt farlig och spyr eld och äter både människor och djur OCH han gillar inte läsk! Visst är det skrämmande?"  

"Jo. Väldigt. Men jag har lovat mig själv att jag ska hitta honom. Så kan du tala om vilken väg jag ska gå?" frågade Donny.  

Häxan skrattade sitt förfärliga skratt igen.  

"Ja, det skulle jag absolut kunna. Men det vill jag inte, för du gav mig inte alla dina saker!" 

"Muži..." řekl Donny.  

"Inget men. Du gav mig inte alla dina saker och då har jag ingen lust att hjälpa dig." 

Häxan se na něj podíval, podíval se na něj a řekl mu, ať jde dál.  

 

Donny se nadechl. Han förstod inte riktigt vad han hade gjort för fel. Han skulle precis trycka ihop sakerna i ryggsäcken för att stänga dragkedjan då han såg något i väskan som han inte hade packat ner. Det var ett timglas. Och ett brev. Donny öppnade brevet. Det var från Johnny, den gråaste ponnyn som var bäst av alla på att trava i takt hemma på Ponnyskolan.  

 

I brevet stod det:  

"Do Donnyho. Jag förstår att du gärna vill ut och se mer av Det magiska landet ovanför molnen. Men din plats är bland ponnyerna och du kan fortfarande ångra dig. Om du är tillbaka på Ponnyskolan innan sanden i timglaset rinner ner hinner du vara med i ponnyparaden, där vi allihopa blir färdigutbildade ponnyer. Om du inte hinner kan du aldrig mer bli en del av ponnygänget". 

Donny vet ihop brevet, såg på timglaset och sjönk ihop.  

 

Donny gick mot sjörövarskeppet. Det var jobbigt att gå i sanden och hans fötter kändes blytunga. Men så hade han gått hela dagen också. Han var nästan framme vid skeppet när det hördes ett ljudligt brak och så landade något tungt vid sidan om Donny. En kanonkula! 

"Skjut inte, jag vill bara fråga något", ropade Donny och hoppades att någon kunde höra honom. En hes stämma ropade tillbaka.  

"Oj då, ursäkta. Det var bara av gammal vana. Vi sjörövare skjuter gärna med kanoner på folk." 

"Oj, är du sjörövare?" frågade Donny nyfiket och gick närmare. Uppe på sjörövarskeppets däck stod en tjej med en lapp för det ena ögat, en stor sabel, ett örhänge, TVÅ träben och en papegoja på axeln.  

"Om jag är sjörövare? Det kan jag lova dig att jag är. Jag är Frida den Förskräckliga, härskare över de sju haven, havets djävul, känd och fruktad från Nordpolen till Godahoppsudden!" 

"Wow. Häftigt," řekl Donny.  

"Men då kan jag inte låta bli att undra något. Varför står ditt sjörövarskepp mitt i öknen?" 

 

Frida den Förskräckliga såg plötsligt lite sur ut.  

"Ja, varför är du i en öken?" 

Donny svarade: 

"Det är mest för att jag har gått vilse. Jag är på jakt efter draken Drako, men jag vet inte riktigt vart jag ska gå." 

Frida den Förskräckliga spärrade upp ögonen.  

"Det är en dum idé, vet du. Drako är otroligt farlig och spyr eld och äter både människor och djur OCH han gillar inte läsk. Och han är ond och så är han så stark att han kan lyfta ett sjörövarskepp upp i luften och kasta det ut i en öken!" 

 

Donny sjönk ihop. Han tyckte att Drako lät värre och värre ju mer han fick höra om honom.  

Frida nickade eftertryckligt. 

"Ja, det var det som hände. Drako har helt enkelt kastat mitt skepp hit och nu kan jag inte komma ut på de sju haven och plundra." "Aha," odpověděl Drako. 

"Watashi wa kyandî ga hoshîdesu", kacklade papegojan plötsligt.  

"Oj, kan din papegoja prata?" 

"Japp", svarade Frida stolt.  

"Vad säger den?" 

"Det vet jag inte, han pratar bara japanska." 

"Okej", řekl Donny lite besviket. "Men Drako då? Vet du var han bor?" 

"Ja, du behöver bara gå den där vägen," sa Frida och pekade.  

 

Donny sa tack och började gå igen. Han gick och tänkte att det egentligen hade varit överraskande enkelt att få visat vägen den här gången, då det började blåsa. Först ganska mycket, sedan riktigt mycket och till sist blev blåsten till en tornado, som lyfte upp Donny i luften och virvlade honom runt och runt ... 

Donny virvlades runt i tornadon med en fart och en kraft han aldrig hade upplevt tidigare. Det blåste allt möjligt annat runt Donny: strumpor, böcker, pusselbitar, en kista och tusen andra saker. Donny koncentrerade sig mest på att inte få något i huvudet, men försökte att se sig om efter ett eller annat som han kunde hålla sig fast i.  

 

Plötsligt slutade det blåsa och samtidigt fick Donny tag på en gummibåt, som flög runt vid sidan om honom. Donny och gummibåten föll med ett rejält plask ner i en flod. 

 

"Oj, det kunde ha gått riktigt galet", hann Donny tänka, men märkte sedan att gummibåten faktiskt for fram riktigt fort. Snabbare och snabbare gick det. Och rakt framför honom var det ett vattenfall. Donny försökte desperat använda sina hovar för att paddla in till stranden, men oavsett hur mycket han paddlade så närmade sig vattenfallet hastigt. Donny blundade. Och så svimmade han visst.  

 

När Donny återigen öppnade ögonen hade han och gummibåten kastats upp på land. Donny var blöt från mule till svans och alla hans saker låg utspridda i gräset. Men han hade fortfarande sitt timglas, och viktigast av allt: Han var vid liv.  

 

"Varför ligger du där och skräpar?" hördes plötsligt en stämma. Bakom Donny stod en lång man med jättestora överarmar och ännu större mustasch och med rep och klättringsutrustning hängande överallt.  

"Det är en lång historia, men jag är egentligen på väg till Drakos slott. Vet du var det ligger?" 

Den stora mannen skakade på huvudet.  

"Det låter som en dum idé. Drako är otroligt farlig och spyr eld och äter både människor och djur OCH han gillar inte läsk. Och han är ond och så är han så stark att han kan lyfta ett sjörövarskepp upp i luften och kasta det ut i en öken! Dessutom har han en superdålig andedräkt." 

Donny avbröt otåligt.  

"Ja, jo, det har jag hört några gånger längs vägen ... Men vet du var Drako bor?" 

"Jag kan visa dig. Vi behöver bara ta oss till toppen på det där berget så kan jag peka. Men vi ska klättra ikapp! Klara, färdiga, gå!" 

Donny kikade upp mot berget och nickade bort mot några trappor. 

"Kan vi inte bara ta trapporna?" 

Ingen svarade för den stora mannen var redan igång med att klättra uppför berget. Donny ryckte på axlarna och gick uppför trapporna. Längs vägen hittade han ett äppelträd och plockade ett vackert, rött äpple. Han tog också en liten tupplur och visslade ikapp med en fågel innan han nådde toppen. 

 

Donny hann vänta en halvtimme och njuta av solen innan mannen svettig och pustande klättrade ända upp till toppen. Då blev han genast jättesur. 

"Hur tusan hann du hit före mig?" 

Donny skulle precis förklara att han bara hade tagit trapporna och att det var mycket enklare än att klättra, mennen avbröt honom.  

"Då klättrar vi ner igen och ser vem som kommer först!" 

Donny tänkte snabbt.  

"Okej, men peka mot Drakos slott först." 

"Ja, ja. Där!" sa mannen och pekade och började sedan klättra ner med en ryslig fart. Donny skakade på huvudet och började trava i den riktning som mannen hade pekat. Bort mot det stora, mörka slottet... 

 

Donny var egentligen på väldigt gott humör när han vandrade iväg i riktning mot slottet. Det såg visserligen lite läskigt ut och det tycktes komma eld upp genom taket lite då och då. Men Donny var åtminstone på rätt väg och närmade sig äntligen slutet på sin resa. Han hade mött många spännande människor, men tänkte också att det var på tiden att han nådde sitt mål.  

 

Just som han tänkte det höll han på att ramla över ett par långa ben. Utanför ett tält satt en trollkarl med en elegant spetsig hatt och det var hans ben som Donny höll på att snubbla över.  

"Å, hej", mumlade trollkarlen med svag stämma och suckade.  

"Hej hej", sa Donny muntert och skulle precis gå vidare, för han hade ju faktiskt bråttom. Men trollkarlen såg så ledsen ut att Donny stannade upp.  

"Är det något fel?" 

"Nej då, gå vidare du bara", suckade trollkarlen. 

"Är du säker på att allt är bra?" 

"Å, det är bara... Det är svårt att förklara", sa trollkarlen med ännu svagare stämma.  

Donny sneglade på sitt timglas. Han hade inte riktigt tid för det här, men det var ju också synd om trollkarlen om han var ledsen.  

"Kan du försöka förklara det ändå?" 

Trollkarlen suckade igen, den här gången så djupt att hans tält fladdrade.  

"Jag är trollkarl, vet du." 

 

Donny nickade. Så långt var han med.  

"Därför kan jag ju trolla fram allt. Allt i hela världen." 

"Det låter häftigt," řekl Donny.  

"Ja, det skulle man tro," řekl trollkarlen.  

"Men när man kan trolla fram allt i världen så saknar man aldrig något. Jag har ingen aning om vad jag ska önska mig till min födelsedag. Och när man kan få allt i hela världen, kan man faktiskt också ha det tråkigt." 

Donny tänkte lite.  

"Du kanske bara saknar en hobby." 

Trollkarlen blev lite piggare.  

"En hobby? Ja...det är kanske en jättebra idé." 

Donny knäppte med hovarna, vilket är väldigt svårt när man har hovar och inte fingrar. Han hade faktiskt fått en ännu bättre idé. Han kunde faktiskt behöva lite sällskap på sin resa och det kunde också vara bra att ha en trollkarl som resesällskap, om Drako visade sig vara så farlig som alla sa.  

"Kanske kan din hobby vara äventyr? Så kan du följa med mig på ett sådant?" 

"Det är en FANTASTISK idé, min unga vän. Kom, så går vi!" sa trollkarlen och skuttade upp. 

"Vill du inte veta vad äventyret går ut på?" frågade Donny.  

"Äsch, det kan du berätta på vägen. Nu går vi." 

 

 

Och så gav sig Donny och trollkarlen ut på äventyr. I exakt 24 steg, sedan stannade trollkarlen.  

"Vad är det?" 

Trollkarlen satte sig på en sten.  

"Hm, jag tycker att det är lite jobbigt att gå så mycket. Jag orkar kanske inte ändå. Dessutom är jag trött." 

Donny skulle precis säga något, men avbröts av ett djupt snarkande. Trollkarlen hade somnat. Donny suckade och svepte in trollkarlen i hans mantel. Nu var Donny ensam igen.  

 

Men inte länge. Plötsligt hörde han dundrande hovar bakom sig och en röst som ropade: "Stopp! Annars råkar du illa ut!" 

 

Donny såg sig skrämt om över axeln.  

"Stop!" ropade rösten igen.  

Donny visste inte riktigt vad han skulle göra. Å ena sidan verkade det mest logiskt att stanna när någon ropade "stopp!", men å andra sidan lät rösten som ropade ganska arg. Problemet löste sig själv, för medan Donny småsprang i riktning mot Drakos slott kom en enormt stor häst med en äkta riddare på ryggen ikapp honom. Den stora hästen stannade upp rakt framför Donny så att Donny slog pannan i hästens mage.  

 

"Oj, ursäkta", sa Donny, även om det faktiskt inte var han som hade stannat upp mitt på vägen. Den stora hästen såg bara ilsket på Donny. Riddaren på hästens rygg log i gengäld över hela ansiktet - men drog sitt svärd på ett ganska våldsamt sätt och pekade på Donny.  

"Gör dig redo för att dö!" 

"Öh, va?" sa Donny skrämt.  

"Ja, du är ju en drake och jag är en riddare, och riddare kämpar mot drakar och dräper dem!" sa riddaren stolt.  

"Men ...." 

Nu tyckte Donny att det gick alldeles för fort.  

"Jag är ingen drake, jag är en ponny." 

"Du är absolut en drake!" vrålade riddaren.  

"Det kan jag lova dig att jag inte är. För det första är drakar gröna och som du kan se är jag blå," förklarade Donny.  

Riddaren kisade med ögonen.  

"Hm... Mer grönblå vill jag säga." 

Riddaren pekade med svärdet.  

"OCH du har vingar. Du är en drake." 

"Det är jag inte, jag lovar!" Sa Donny desperat.  

"Mina vingar är pyttesmå och jag kan inte ens flyga. Det kan drakar. Se, jag kan inte spy eld heller!" 

Donny pustade och frustade och visade att det inte kom minsta eldslåga ur hans mun.  

"Du är helt enkelt en drake och därför är jag tvungen att slå ihjäl dig. Sådana är reglerna", sa riddaren och höjde sitt svärd.  

 

Donny hann inte tänka, utan började springa så snabbt hans små ponnyben kunde bära honom. Det var tyvärr inte särskilt snabbt i förhållande till riddarens stora häst. Den var precis bakom honom. Donny sprang in i ett buskage, där han hoppades att den stora hästen inte kunde ta sig in. Det kunde den. Donny sicksackade för förvirra riddaren och hästen. Det fungerade inte. Plötsligt var Donny ute på en slätt, där det inte fanns några gömställen. Han sprang så fort han kunde, men hästen var precis bakom honom. Och så föll Donny. Han hann inte känna efter om det gjorde ont, utan blundade bara och tänkte: "Nu är det ute med mig."